Vill bara berätta att Stenlycka har sorg i sitt hjärta. Min mor är död.
Jag har en tid förstått att det skulle ske. Ändå känns det konstigt att hon är borta. Visst kan man se det logiskt och rationellt. Det är livets gång. Så måste det vara. Min mor var gammal. Samtidigt har vi våra känslor - och det skall vi vara tacksamma för, annars vore vi väl inte människor?
Just nu känner jag mig tom och tårar rinner ner på mina kinder.
Många kramar till er jag återkommer till era bloggar om en liten stund!
Ta hand om er!